Jenny startade Rosenqvist Interiors i USA redan under sin utbildning
- Inredningskurser.se

- 18 nov.
- 8 min läsning
Att byta land, starta eget och bygga en karriär inom inredning under pågående studier kräver både mod och passion. För Jenny som bor i Maine, USA blev utbildningen hos Inredningskurser Sverige starten på något helt nytt.
I dag driver hon sitt eget företag Rosenqvist Interiors, där hon kombinerar sitt skandinaviska formspråk med amerikansk designkultur. Vi har pratat med Jenny om hur allt började, hur det är att arbeta som inredare i USA och vilka råd hon vill ge till andra som drömmer om att våga ta steget och satsa på sin dröm.

Hej Jenny, så roligt att få prata med dig! Kan du börja med att berätta lite om dig själv – vem du är och hur livet i Maine ser ut?
Hej! Jag är född och uppvuxen i Göteborg och Trollhättan, men flyttade till Maine med min man för tolv år sedan. Vi träffades i Sydamerika, men han är härifrån Maine och hans föräldrar bor fortfarande här – så på den vägen är det.
Tillsammans med våra tre barn (6, 11 och 14 år) trivs vi verkligen jättebra i vårt område i South Portland. Det är väldigt familjevänligt med många likasinnade och nära både hav och natur. Portland är en matstad med många restauranger och lockar dessutom större artister faktiskt. När vi vill ha mer storstadspuls ligger Boston bara två timmar bort med bil, och Montreal (Kanada) och New York City cirka fem till sex timmar bort.
Min vardag ser nog ut ungefär som den gör för många föräldrar i Sverige. Mycket kretsar kring barnen och deras aktiviteter, och under helger och lov reser vi gärna, campar och hajkar. På sommaren brukar vi tillbringa en månad i Sverige.

Du startade ju ditt företag, Rosenqvist Interiors, redan under utbildningen – hur gick det till? Minns du känslan när du fick ditt första uppdrag?
Strax efter att jag påbörjade utbildningen startade jag ett Instagramkonto, mest med tanken att nätverka med andra studenter. Men snart blev jag kontaktad av en fastighetsutvecklare, en bekant som ville samarbeta med mig i två olika projekt. Det kändes både spännande och överväldigande. Jag hade verkligen inte haft en tanke på att jag redan då skulle kunna få sådana uppdrag, utan någon direkt portfolio att visa upp.
Det ena projektet passade mig jättebra, en lobby och korridor i en charmig byggnad byggd 1896 som mest behövde färg och möbler. Det skulle göras fort och med en liten budget. Det andra projektet däremot var faktiskt för stort för vad jag kände att jag hade kapacitet till. Det handlade om en nybyggnation med 63 lägenheter och många gemensamma utrymmen. Jag var fullt ärlig med min begränsade erfarenhet, och vi kom fram till att arkitektfirman skulle ansvara för all permanent inredning, medan jag skulle ha inflytande samt ansvar för all “lös inredning”, FFE.
När de här uppdragen drog igång fick jag starta firma jättefort, och allt som följde, som kontrakt, kalkylblad och andra dokument fick jag lösa en sak i taget. Presentationer kände jag mig däremot bekväm med, tack vare den träning jag redan fått genom Inredningskurser.
Det positiva med att allt gick så fort var att det inte fanns tid att övertänka eller försöka få allt perfekt. Det var bara att köra. Nackdelen var att jag inte hann med utbildningen då, och det slutade med att jag tog en lång paus. Men kursen fanns kvar när jag hade tid igen, och jag har fortsatt med andra uppdrag från fastighetsutvecklaren sedan dess, så jag ångrar ingenting.

Vad var det som fick dig att ta steget att läsa till inredare hos Inredningskurser Sverige – och hur har du upplevt studierna så här långt?
Innan jag började läsa hos Inredningskurser gick jag en kurs i Intro to Interior Design på ett lokalt community college, mest för att känna efter. Jag visade framfötterna och fick praktik hos en residential interior designer, vilket ledde till en timanställning som designassistent. Anställningen blev kortvarig när pandemin slog till, samtidigt som jag fick barn. Vi bodde sedan ett år i Puerto Rico under min föräldraledighet. Under den tiden funderade jag mycket på hur jag ville gå vidare och kände att jag inte ville återvända till en assistentroll, men behövde mer kött på benen. Att flytta för heltidsstudier i tre år var inte aktuellt, och de distansutbildningar jag hittade i USA verkade inte särskilt bra.
Inredningskurser däremot gav ett positivt första intryck, både genom kurslärarna när jag hörde av mig med frågor, och genom de inspirerande studentprojekten och framgångshistorierna jag såg på bloggen och Instagram. Upplägget och flexibiliteten passade perfekt, och kursens innehåll med bland annat SketchUp lockade mig. Jag har gjort 31 lektioner nu och är väldigt nöjd med kursen. Jag känner att jag har fått en bra överblick av yrket och relevanta kunskaper att ta med mig ut i arbetslivet och bygga vidare på. Innan jag började var jag osäker på om kursinnehållet skulle vara tillämpligt i branschen där jag bor, men det är det absolut. Jag tycker dessutom att det är en fördel att ha det svenska perspektivet.

Du har berättat att just SketchUp varit en “game changer” för dig. Hur har det verktyget påverkat ditt arbetssätt och dina projekt?
Idag finns det en förväntan hos kunder att en inredare ska presentera 3D-visualiseringar och att kunna erbjuda det numera gör att jag känner mig mer professionell och mer självsäker i min yrkesroll. Jag tror att kunder har mer förtroende för mig initialt samt att det blir tydligare för kunden vad det är jag försöker förmedla under resans gång. Det är dessutom ett effektivare sätt att jobba på än med penna och papper, tycker jag, och jag gillar att allt är exakt skalenligt och enklare att justera. Det betyder dock inte att jag alltid jobbar i SketchUp. Ibland är det varken rimligt eller nödvändigt. Till exempel byggde jag ingen modell eller plan för ett mindre uppdrag där jag endast skulle köpa in armaturer till ett par lägenheter. Mina kunskaper i 3D-modellering var däremot avgörande i ett nyligen avslutat uppdrag, en marknadsmonter för ett litet wellness-dryck-startup.

Berätta lite om de projekt du jobbar med just nu – från renoveringen av lägenhetshuset till marknadsmontern i Boston. Hur skiljer sig de här uppdragen åt, och vad lär du dig av dem?
Två väldigt olika uppdrag, verkligen. Marknadsmontern har varit en rolig erfarenhet. Att fånga kundens varumärkesidentitet i den specifika miljön, nämligen en 7-8-veckors utomhusmarknad, och att få ut så mycket som möjligt av det lilla utrymmet för att tillgodose alla praktiska behov för provsmakning och försäljning. Uppdraget har pågått i två månader, från första kontakt till installation. Att tidsramen är kort och det finns ett tydligt slutdatum är kul i sig.
När det gäller lägenhets- och kontorshuset har jag kontinuerligt arbetat med mindre, kosmetiska uppdateringar spridda i byggnaden, samt totala renoveringar av elva lägenheter som till största del är konverteringar av gamla kontor. Det här projektet har pågått under lång tid och dessutom dragit ut över tidsplanen. Med en låg budget och ganska lite utrymme för kreativitet för mig som inredare kommer det inte att generera några bilder till min portfolio. Däremot har jag fått en nära inblick i hur processen samt relationen och kommunikationen mellan ägare, byggföretag och inredare kan se ut och jag tar med mig många lärdomar till nästa projekt.

Du nämnde att du testat olika typer av uppdrag, som homestyling, men nu börjar hitta din egen riktning. Hur ser du på den processen – att hitta sin nisch som inredare?
Jag är inte där än, men på god väg. Först och främst så tänker jag att som ny så gäller det att skaffa arbetserfarenhet och vara beredd att tacka ja till de uppdrag som kommer ens väg. Samtidigt tror jag att man hittar sin grej genom att prova sig fram. Nisch och preferenser vad gäller typ av uppdrag och kund, faller på plats lite mer och mer för varje uppdrag tänker jag, i samband med att man uppdaterar portfolion kontinuerligt för att attrahera "rätt" typ av uppdrag.
När jag gjorde min praktik för flera år sedan trodde jag nog att även jag (precis som inredaren jag arbetade för) ville arbeta enbart med privatkunder, men nu har jag upplevt fördelarna med att arbeta med kommersiella uppdrag och vill gärna fortsätta med det, åtminstone delvis.
Ett annat exempel var när jag arbetade med nybyggnationen förra året. Då fick jag även i uppdrag att sätta ihop en möblering med dekor att rotera mellan de olika visningslägenheterna i byggnaden, och styla dem inför fotografering. Då fick jag klarhet i att homestyling inte är något jag vill nischa mig i, dock kan jag absolut tänka mig att göra något liknande som en del i ett större projekt igen.
När jag var yngre så hade jag säkerligen sett på processen annorlunda. Men sedan jag blivit mamma, äldre och saker som hänt i livet, så är jag mer flexibel i mitt tänk, går lite mer på känslan i nuläget och är öppen för att prova saker och för att jag kan ändra mig. Jag tillåter det att få växa fram lite grann.

Att arbeta som inredare i USA skiljer sig säkert en del från Sverige. Hur upplever du branschen där du bor – och finns det något du inspireras extra mycket av i amerikansk designkultur?
Precis som den amerikanska kulturen i stort är även designkulturen här väldigt mångsidig, med influenser från många olika håll, något jag verkligen uppskattar. Det finns så mycket varierande inspiration att hämta. Även inredningsbranschen är bred, där uppdragen kan sträcka sig från mindre hem till enorma lyxvillor och kändisars extravaganta hus, och där det finns en del prestige (en sida av branschen jag kanske inte uppskattar lika mycket). En inredares arbete kan skilja sig väldigt mycket från en annans. Det finns mycket att lära sig inom branschen utöver själva designarbetet, allt från de oskrivna reglerna i samarbetet med leverantörer och hantverkare till hur man prissätter sina tjänster. Och även om jag förstått att det håller på att förändras, kan branschen fortfarande vara lite hemlighetsfull, vilket gör att det inte alltid är så lätt att fråga sig fram.
När det gäller inredning i USA handlar det för många - som prioriterar det estetiska - om att spegla det unika och personliga, eller att liksom go all in på det man själv älskar. Hos andra är det visuella mindre viktigt, och fokus ligger istället på att hemmet ska kännas bekvämt. Många skulle till exempel hellre välja en stor, fluffig soffa framför en stramare modell, även om den senare passar bättre rent visuellt och storleksmässigt i rummet. I Maine upplever jag att utseende, kläder och “hur det ser ut hemma” inte alls är lika viktigt som det är för svenskar. Man renoverar mindre och homestyling vid försäljning är ovanligare, men samtidigt är folk mer vana att betala för olika typer av service – så tröskeln för att anlita en inredare är ofta lägre.

Slutligen – vilket råd vill du ge till andra som drömmer om att starta eget under utbildningen eller bygga en karriär utomlands som inredare?
Börja bara.
Du behöver inte ha svar på allt och ha allting perfekt planerat. Väntar du på det "perfekta tillfället" så blir det kanske inte av. Genom att börja i liten skala vid sidan av utbildningen och annat arbete, så minskar du både den ekonomiska risken och pressen på att allt måste lyckas direkt.
Tro på dig själv, men var ärlig och prestigelös.
Våga ta plats, men var öppen med var du befinner dig i din utveckling. Många kunder uppskattar att kunna anlita en ny inredare som erbjuder ett lägre pris men stort engagemang. Det blir ofta en win-win där båda växer.
Ta tillvara på alla möjligheter.
Så länge du har kapacitet att slutföra uppdraget, tacka ja till mycket i början. Varje uppdrag ger dig erfarenheter och lärdomar – och kan öppna dörrar till fler uppdrag genom nya kontakter, rekommendationer och ibland även material till portfolion.
Framhäv ditt skandinaviska perspektiv internationellt.
Att bygga karriär utomlands behöver inte vara svårare än hemma i Sverige. Tvärtom kan det till viss del vara lättare, särskilt i länder där inredare anlitas mer frekvent. Se din skandinaviska utbildning och ditt designperspektiv som en styrka, något som gör dig unik, och använd det till din fördel. Börja bygga ditt nätverk och din portfolio där du är. Om du är helt ny på en plats kan det till och med kännas lite mer kravlöst. Det är något med att få starta på nytt på ny mark, när ingen riktigt vet vem man är ännu vågar man ofta lite mer.






Highlight the real you with меня лицо photos. Face Shape offers insights to capture your best features and bring out your confidence.