Sofielund är en stadsdel i Malmö med mycket spännande bakgrundshistoria. Området ägdes till en början av Skabersjö gods med anor från 1200-talet men som senare fick sitt namn av den nye ägaren till ett av husen i området, vars fru hette just Sophia. I nutida Sofielund varvas tegelklädda gatuhus från sekelskiftet med högre flerfamiljshus från 30- och 40-talet, där en del av fasaderna har pyntats med lekfull graffitikonst på fasaderna. Gatorna är smala och här finns en tydlig bykänsla. På en del av gatorna har lyckligtvis kullerstenen på marken också bevarats, mindre lyckligt för de som går i högklackat kanske.
Stadsdelen andas genuinitet med en karakteristisk industrikänsla, de gamla arbetarkvarteren har bevarats fint fram tills idag, dock med varierande underhåll, men det något tilltufsade fasaderna pyntas vackert av stockrosor lite överallt. Under senhösten klipps de ned för att kunna övervintra. När de växer till sig igen under senvåren går det snabbt och när de återigen blommar, tvingar stängerna in sig genom glipan på öppna fönster. Det är väldigt härligt faktiskt!
De boende här mixas av allt från politiker till kreatörer. Man kan lika gärna vara student som en del av en familj, liten som stor, ung som gammal och allt däremellan. Här finns en otroligt fin gemenskap med ett grannskap som mixar nytta med nöje genom att arrangera marknader och olika typer av events mes grannsämja i fokus. Inte så konstigt att ett sådant område till slut spirar och lockar nya hyresgäster och bostadsägare till dessa anrika och till viss del K-märkta fastigheter.
Här förvaltas och underhålls för fullt! Sofielund är med andra ord en stadsdel i Malmö som har genomgått en stor förändring om man räknar knappa tio år tillbaka i tiden.
Det är något visst med Hvita Huset, som fastighetens bostadsrättsförening heter. Det märks faktiskt redan innan man stiger in genom portarna. De välkomnande gathusen på varsin sida av den stora porten med skylten “Om Filosofi”ger först ett hemtrevligt men kanske lite blygsamt intryck. Porten i massivt trä är svartmålad och väger tungt, baksidan är grafiskt schackrute-lik och skapar väldigt mycket karaktär till den annars något slitna baksidan.
Längs med portalen i mild terracottafärg står cyklarna givakt. Det är oklart om cykeln köptes för att pryda väggen bakom eller tvärtom, charmigt är det likväl. Jag får nog fråga grannen.
Väl inne på gården möts man av den lummiga, grönskande innergården och det stora vita gårdshuset men höga fönster med svarta fönsterspröjs i jugendstil. Man kan våga påstå att detta inte är ett helt vanligt hus. Gårdshuset har nämligen en gång i tiden agerat församlingshem åt Betlehemskyrka bara ett stenkast från innergården, hur, när och varför är en helt annan historia.
Nu har huset förvandlats till ett fantastiskt och personligt hem med bara två år på nacken. Dessförinnan användes huset som föreläsningssal, läkarmottagning och om man tittar ännu längre tillbaka i tiden även som lokal för illegala spelkvällar, bland annat. Fastigheten har verkligen levt och anpassats efter stadsdelens kontraster. Nu står det stadigt med vitmålad tegelfasad, antracitgrå målad sockeldel, uppdaterade fönster med svart spröjs på utsidan (vita på insidan) som matchar tak och lugnande blå dörrar med snedvridna kvadratformade fönster.
Innergården
Hvita Huset har faktiskt en av de charmigaste pittoreska innergårdar här på Norra Sofielund, den är liten men kan få vem som helst att drömma sig bort från stadspuls till små bergsbyar i Provence, utan att man faktiskt behöver använda särskilt mycket fantasi. Innergården har designats noggrant där man har tagit vara på formen och storleken så att den idag känns lummig och välkomnande. Den röda rosenbusken klättrar upp längs gårdssidan på gatuhusens fasader och hänger tungt och inramande över portalens bågade takdel.
Första gången man stiger in på just denna innergård kan man stå länge och gapa med öppen mun, det gjorde jag. Det var kärlek vid första ögonkastet. Rosenbuskens härliga doft sprider ut sig och skapar tillsammans med rönn och syrénträd, murgröna och iris och andra exotiska växter, ett korus av röster som säger “välkommen in”. Sist men inte minst, porlar vatten stilla och lugnande ner i “brunnen” som har blivit hem till en familj guldfiskar.
Gårdshusets takhöjd
Tillbaka till gårdshuset! Då huset egentligen inte byggdes för att agera bostadshus, har det varit ett omfattande renoveringsarbete med att försöka skapa ett. Den som väntar på något gott… Idag har lokalen och det största rummet med sin enorma takhöjd på säkert 5-6 meter på ena sidan förvandlats till ett magiskt rum med rymd och känsla. Ett sådant pampigt rum kräver sina specifika inredningsdetaljer. Det känns därför givet och självklart att framförallt takhöjden måste betonas och dekoreras på ett lika pampigt sätt. Här pryder inte bara en, utan nio pompösa takkronor både tak och rum, de sätter liksom “tonen” på känslan i resten av hemmet. Det är så personligt och inspirerande, inte sant! :)
Detaljer i ett av gatuhusen
Ett av gatuhusen har gjorts om till två lägenheter, en lite mindre och en lite större etagevåning. De har givetvis ett gemensam trapphus med charm. Upp mot etagevåningen slingrar sig den rundade originaltrappan förbi de svart-, och vitmålade spegeldörrarna i trä. En halv trappa upp stiger man in i den första, lite mindre lägenheten.
Denna tvårumslägenhet behövde lite kärlek för ett par år sen. Som önskat, fick den det av mig. Väggarna putsades och målades, original plankgolv uppenbarades, de slipades och behandlades med linoljebets i en mörkare valnötsfärg. Lister och golvsocklar byttes ut och målades. Lägenhetens planlösning är format som ett U, i slutet av U’et kommer man till husets kärna, köket.
Köket fick en något enklare planlösning under renoveringen, från att vara ett kök med fler vinklar och vrår än vad som faktiskt behövs blev det ett enkelt och praktiskt L-format kök. En vinklad och svårmöblerad vägg ersattes med en rak och möblervänlig vägg istället. Den fasta inredningen och tre lager gammalt golvlager revs ut. Nya under- och överskåp sattes in och luckorna “Voxtorp” från från IKEA gav rummet ett modernt uttryck. Den vita spisen med gjutjärnsplattor och traditionell ugn fick stanna kvar ur hållbarhetsaspekt och golvet slipades och betsades med en mörk valnötsfärg. Blandare byttes ut till köksblandare Chelsea i krom med svarta handtag från Sekelskifte, den ger kontrast till det moderniserade köket. En liten detalj kan förstärka husets karaktär en hel del.
Kök och vardagsrum passeras via ett mindre valv, och under valvet fann jag under renoveringen en gammal och sliten betongdel, tillhörande konstruktionen av huset. Den slitna betong”tröskeln” betonar husets historia och det valnötsbetsade brädgolvet bryter då av med någonting som inte är helt perfekt men kombinationen av de båda ytorna är det. Perfekt alltså! Åtminstone för mig.
Det gamla och rustika får helt enkelt förgylla det nya, fräscha och det omhändertaget övriga lite till. Det perfekta är kanske det som inte är just helt perfekt!
/ Hanna, lärare på Inredningskurser.se